NEPENTE nepän3te2 l. 040, r. l. m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. nepenthe(s), fr. népenthes, ävensom lat. nepenthes (Plinius), benämning på en egyptisk växt; ytterst av gr. νηπενϑής, adj., som lindrar l. fördriver sorg, till νη-, nekande prefix innehållande ett ieur. ne (se NEJ), o. πένϑος, sorg, i avljudsförh. till πάϑος (se PATOS)]
(numera bl. mera tillf., i fråga om l. med syftning på antika förh.) drog av egyptiskt ursprung som enl. antika författare hade förmågan att skingra sorg o. bekymmer; äv. bildl., om trolldryck som skänker glömska; förr äv. om ett sömnmedel som bl. a. innehöll opium. (Bland sömnmedel) är intet bättre än som try eller fyra gran aff Nepenthe. Chesnecopherus RegIter C 2 a (1613). Hammarsköld SvVitt. 1: 52 (1818). Fröding Stänk 141 (1896; bildl.).
SAOB
