NEURILEM näv1riläm4 l. nä͡ɯ1riläm4, äv. -le4m, n.; best. -lemmet -läm4et, äv. -lemet -le4met; l. NEURILEMMA -läm3a2 l. —40, l. (numera mindre br.) NEURILEMA -le3ma2 l. —40, n.; best. -at; pl. (med gr. böjn.-änd.) -ata (Broman Männ. 1: 114(1925)).
[jfr t. neurilem(m), neurilema, eng. neurilem(m)a, fr. névrilème; ytterst till gr. νεῦρον (se NEURON) o. εἲλημα, hölje, besläktat med lat. volumen (se VOLYM) o. VAL, antal av 80 stycken; formen neurilemma beroende på anslutning till gr. λέμμα, skal, bark]
anat. om den fina ytterhinna som omsluter flertalet nervtrådar utanför centrala nervsystemet, nervskida, nervhinna. Berzelius Kemi 6: 24(1830). Broman Männ. 1: 114(1925).
