SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NOMISM nomis4m l. nå- l. nω-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. nomismus, eng. nomism; bildat till gr. νόμος, lag (se -NOM). — Jfr ANTINOMISM]
teol. etisk åskådning enligt vilken uppfyllandet av vissa givna lagbud utgör målsättningen för det sedliga livet. 2NF 18: 847 (1913).
Spoiler title
Spoiler content