SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NYLÄNNING ny3~län2iŋ, förr äv. NYLÄNNINGE, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar ((†) -er SthmTb. 15/11 1587).
Ordformer
(-lening 1587. -lenning 1543. -lenning(h)e 15251541. -länding 17731921. -ländning 1807. -länning c. 1710 osv.)
Etymologi
[y. fsv. nylänning(e) (ATb. 1: 38); avledn. av landskapsnamnet NYLAND; jfr -LÄNNING, sbst.1]
invånare i Nyland; person av nyländsk börd l. härkomst; äv.: medlem av Nylands nation vid Helsingfors' universitet; i sg. företrädesvis om mansperson; jfr NYLÄNDSKA 1. Lasse nylenni(n)g. TullbSthm 3/7 1543. Helsingius Dagdr. 120 (1914; om studenter). — särsk. om soldat tillhörande nyländskt regemente; i sht i pl.; i pl. best. närmande sig bet.: Nylands regemente. 4 esquadroner Finnar Nylänningar. KKD 3: 70 (c. 1710). Präster .. Vid Nylänningarne. Wallquist EcclSaml. 5—8: 127 (1791).
Spoiler title
Spoiler content