publicerad: 1948
NÄRMA nær3ma2, v. -ade ((†) ipf. -de Stagnelius (SVS) 3: 58 (1814)); o. NÄRMAS nær3mas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.).
Ordformer
(närma(s) 1786 osv. närmra 1795—1799)
Etymologi
[bildat, möjl. efter dan. (o. nor.) nærme, till NÄRMARE; jfr äv. nor. dial. næma, nærra, t. nähern. — Jfr ANNÄRMANDE, FÖRNÄRMA]
I. tr.: bringa l. föra (ngn l. ngt) närmare; vanl. antingen (mera tillf.) med ett indirekt obj. l. med ett prep.-uttr. inlett av till (förr äv. åt) ss. bestämning, angivande den l. det som ngn l. ngt kommer närmare; med person- o. saksubj. — jfr TILL-NÄRMA.
1) motsv. NÄRMARE 1; äv.: maka närmare. Han närmade stolen till bordet. Atterbom LÖ 2: 108 (1827). Då gäller det att .. / .. fly för lifvet, medan lavaströmmen / Med girig glöd ses närma sina vågor. Wulff Leopardi Gin. 9 (1898). Närma boken till ögat. Klint (1906).
2) motsv. NÄRMARE 4. Låga önskningar och låga tankar närma henne (dvs. människan) til olycksalighet. Lantingshausen Young 2: 182 (1790). Med aningar ej närma sorgen, / Hon skyndar alltför fort ändå. Valerius 2: 12 (1809). — särsk. motsv. NÄRMARE 4 b: bringa (ngn) i närmare l. mera intim kontakt med ngn (l. ngt), komma (ngn) att stå i ett mera vänskapligt, förtroligt l. kärleksfullt förhållande till ngn. Liljecrona RiksdKul. 25 (1840). Farans stund närmar folken och hjeltarne till hvarandra. Geijer I. 6: 369 (1844). Scheffer har troligen icke gjort mycket för att närma konungen till hans moder. 3SAH 6: 192 (1891).
3) motsv. NÄRMARE 7 b: förändra (ngt) till större likhet l. närmare överensstämmelse med ngt, göra (ngt) mera likt ngt. Leopold 3: 363 (1801, 1816). Att målet i afseende på språket bör vara att närma tal och skrift till hvarandra. 2SAH 61: 12 (1884). (Tsar Peter var) fylld av föresatser att närma sitt asiatiska rike till Europa. Grimberg VärldH 10: 619 (1941). — särsk. (†) övergående i bet.: jämställa, jämföra, förlikna. Utan att närma Schröderheim till den stora man (dvs. Voltaire) .. må det tillåtas mig (osv.). Rosenstein 1: 271 (1800).
II. refl.: förflytta sig l. komma närmare, nalkas; vanl. antingen med ett indirekt obj. l. (numera bl. ngn gg) med ett prep.-uttr. inlett av till (förr äv. åt) ss. bestämning, angivande den l. det som ngn l. ngt kommer närmare; med person- o. saksubj.
1) motsv. NÄRMARE 1. Båten närmade sig land. Ovädret närmade sig allt mera. Fienden närmade sig till fæstningen. Murberg FörslSAOB (1793). Man hör qvinnoröster närma sig. Börjesson Brödr. 67 (1861). En kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom (dvs. Jesus) bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. Mat. 9: 20 (Bib. 1917). Då den skinande vita ängeln närmade sig min bädd. Hellström Malmros 90 (1931). — särsk. (†) i utvidgad anv., betecknande att ngn uppsöker ngn l. går fram till ngn för att tala med denne l. vänder sig till ngn o. d. Jag måste i mårgon närmra mig hans person (dvs. J. G. Halldin). CAEhrensvärd Brev 2: 276 (1799). Hon fick .. blott på ceremoniöst sätt efter den spanska etiketten närma sig sin far, hon måste kalla honom ”Durchlauchtigste Herr Fader”. Cederschiöld Riehl 2: 33 (1878).
2) motsv. NÄRMARE 3; dels med subj. betecknande person l. tid, dels opers. Vi närma oss nu våren. Den dag närmade sig, då han skulle rycka in i militärtjänst. Klockan började närma sig nio, och ännu hade tåget icke kommit; jfr 6. Vintren närmar sig dageligen. Murberg FörslSAOB (1793). Jag känner / Att stunden kommen är, att ödets timma / Sig närmar. Collan Dikt. 36 (1864). Det närmade sig kväll. Nilsson BombiNick 200 (1946).
3) motsv. NÄRMARE 4. Bellman Gell. 82 (1793). De frestelser och faror, om hvilka vi tala, närma sig hvarje Kristi tjenare. Flensburg KyrklT 93 (1870). — särsk. motsv. NÄRMARE 4 b, om person: träda i närmare l. mera intim kontakt med ngn, söka komma i mera intimt, vänskapligt, förtroligt l. kärleksfullt förhållande till ngn. Wallin 1Pred. 1: 330 (c. 1830). Hvarje försök af Theodoros att närma sig den unge föreläsaren och vinna hans förtroende strandade. Rydberg Ath. 309 (1859). Kristian (IV) hade .. närmat sig Sveriges fiender. Odhner Lb. 188 (1869). För att afvända den hotande stormen började .. Hattarne att närma sig hofvet. Därs. 285. Grimberg VärldH 7: 157 (1936). Han glömde bort, att när en kvinna älskar någon, då är varje annan man, som närmar sig henne, motbjudande. Andersson VarfBlom. 120 (1947).
4) motsv. NÄRMARE 7 a; oftast liktydigt med: utveckla sig l. lida l. gå mot ngt. Leopold 6: 188 (1786). Wetterstedts intryck var, att koalitionen närmade sig en kris. 3SAH 3: 330 (1888). Då diskussionen syntes närma sig slutet. De Geer Minn. 2: 17 (1892). Deras arbete .. närmade sig sin fullbordan. Hallström Händ. 65 (1927).
5) motsv. NÄRMARE 7 a, b: utveckla sig i riktning mot ngt l. (vanl.) vara i nära överensstämmelse l. i ett tillstånd som innebär stor likhet med ngt, nära överensstämma med l. i hög grad likna ngt, komma l. ligga l. stå ngt nära; gränsa till ngt. Wallquist EcclSaml. 5—8: 529 (1795). Sträfvandet, att allt mera närma sig fullkomligheten, är ett af kännetecknen på menniskans gudomliga ursprung. Oscar I Straff 3 (1840). Atterbom VittH 113 (1845: åt). (För änkedrottningen) visade hans kungl. höghet (hertig Karl) en likgiltighet, som närmade sig till vanvördnad. SvD(A) 1917, nr 33 B, s. 2. Både hennes hy och hennes tankar hade en blekhet, som närmade sig det vita. Siwertz JoDr. 82 (1928). (†) Walls och Bolinders villor, hvilka närma sig till små slott. VLS 15 (1884).
6) motsv. NÄRMARE 8: förändra sig i kvantitativt avseende i riktning mot (en så l. så stor mängd l. myckenhet), vara inemot l. bortåt (så l. så mycket l. många). Ett afstånd, som närmar sig till tusen mil, skiljer Ishafvet från Indiska hafvet. Svensén Jord. 143 (1885). Tangentens vinkelkoefficient blir det gränsvärde (limesvärde), vartill ∆y/∆x närmar sig, då ∆x går mot noll. Hedström o. Rendahl Alg. 118 (1915).
III. (numera bl. i vitter stil, mindre br.) dep.: närma sig; äv. dels med indirekt obj., dels med prep.-uttr. inlett av till ss. bestämning, angivande den l. det som ngn l. ngt kommer närmare; med person- o. saksubj.
1) = II 1. JGOxenstierna 1: 259 (1805). Svällande segel, med svanornas färg, / Närmas till strändernas kullar och berg. Atterbom Lyr. 3: 168 (1820). Vi närmades land. Gosselman SAmer. 72 (1842). Barn, som hemmet halft i sömnen närmas. Österling ÅrVis. 43 (1907). Östergren (1933).
2) = II 2. När sist den stunden närmas, / Då menskans ande härifrån skall gå. Zedritz 1: 2 (c. 1835).
3) = II 3. Wallin Rel. 1: 25 (1810, 1825). I Betlehem ett barn är födt / Och Ordet nu har blifvit kött, / Nu himlen närmas jorden. Wirsén Jul. 46 (1887). — särsk. = II 3 slutet. Lybecker Young 73 (1795). Steg för steg närmas folken till hvarandra genom ökad samfärdsel och gemensamhet i känslo- och tankeriktningar. Svensén Jord. 138 (1885); jfr I 2 slutet.
4) = II 4. Hasselroth Campe 94 (1794). Ehuruväl .. (Magnus Ladulås) var i sin bästa ålder, kände han sig närmas förgängelsen. Afzelius Sag. 4: 116 (1842).
V. (numera bl. i vitter stil, tillf.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har bragts l. kommit l. bringas osv. (allt) närmare; som man kommit l. kommer (allt) närmare; ofta övergående i bet.: nära, näraliggande, närbelägen; närstående. Murberg FörslSAOB (1793; utan ang. bet.).
1) motsv. NÄRMARE 1; jfr I 1, II 1. Hör! närmad klang från silfverharpan skallar; / Hon (dvs. sånggudinnan) kommer. Atterbom SDikt. 2: 17 (1810, 1838). Med dån .. / bar det med flygande fart mot det hastigt närmade målet. Lundström Sjöfr. 74 (1929). särsk. (†): tättsittande. Närmade tänder, dentes approximati, när den ena står tätt intill den andra. Marklin Illiger 149 (1818).
2) motsv. NÄRMARE 4; jfr I 2, II 3. Leopold 5: 148 (c. 1820). Sipprar .. (det flytande sprängämnet) fram från otäta ställen af ett borrhål, så är naturligtvis faran för en direkt stöt därigenom närmad. TT 1896, Allm. s. 312; jfr I 2.
VI. (†) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som närmar sig; jfr II, III, IV. Murberg FörslSAOB (1793).
4) motsv. NÄRMARE 8: som närmar sig det riktiga l. exakta, ungefärlig, approximativ. VetAH 1813, s. 80.
Ssgr: (II 6) NÄRME-BRÅK. [jfr t. näherungsbruch] (numera föga br.) mat. sifferbråk angivande ett närmevärde. NF (1887). TySvOrdb. 1656 (1932). —
(II 6) -FORMEL. (numera mindre br.) mat., tekn. matematisk formel angivande ett närmevärde. TT 1874, s. 86. —
(II 6) -GRAD, r. l. m. (†) i uttr. beräkna ngt med en tillfredsställande närmegrad, beräkna ngt approximativt med en tillfredsställande grad av noggrannhet. Eneberg Karmarsch 1: 177 (1858). —
(II 5) -VIS, adv. (†) tillnärmelsevis. I de verkstäder, der man också blott närmevis gjort klart för sig svårigheterna vid fabrikationen af spiralborrar, skall man .. säkerligen afstå från att sjelf förfärdiga dem. TT 1871, s. 269. —
(II 6) -VÄRDE. [jfr t. näherungswert] mat., tekn. approximativt värde; äv. bildl. l. oeg. TT 1878, s. 112. Verd. 1884, s. 72 (bildl.). Hedström o. Rendahl Alg. 62 (1915).
Spoiler title
Spoiler content