NÄSTEL, sbst.; anträffat bl. i pl. nästlar.
Etymologi
[fgutn. nestli; av t. nestel, av fht. nestila; av ett germ. nast-, motsv. fgutn. nast, spänne o. d. — Jfr NÄSTA, v.1]
(†) band l. spänne l. häkta l. dyl. att fästa ihop klädesplagg med. Een (mans-)Klädning medh knytning pied och nästlar. SthmStadsord. 1: 108 (1654). jfr Ihre 2: 239 (1769). —
Ssg: NÄSTEL-NÅL, se d. o.
