NÄTA nä3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Linné).
Etymologi
[fsv. näta; jfr sv. dial. näta; avledn. av NÄT, sbst., l. uppkommet gm kontamination mellan fsv. nata (jfr sv. o. nor. dial. nata, nässla) o. fsv. nätla (sv. dial. nätla), nässla (se NÄSSLA, sbst.); nässelfibrer användes förr till förfärdigande av nät]
(i vissa trakter)
1) om individ av växtsläktet Urtica Lin.; i uttr. stora nätor, om arten Urtica dioica Lin., brännässla. Linné Fl. nr 774 (1745; fr. Smål.).
2) i utvidgad anv., om växter av släktena Lamium o. Galeopsis; i ssgn KORS-NÄTA.
SAOB
