SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
O- ssgr (forts.):
OFODRAD, p. adj.1 (tillf.) om djur: som icke fått foder, som icke utfodrats. Linc. (1640; under impastus).
OFODRAD, p. adj.2
1) till fodra, v.2 1: obeklädd, utan (skyddande) beklädnad; särsk. om (del av) hus: utan brädbeklädnad; förr äv. om kanonkula: som vid avlossandet icke var omgiven av ett tätande hölje. Fodrad Styckekula går längre än ofodrad. Törngren Artill. 1: 16 (1794). Ofordrade, ruttna (hus-)knutar. Afzelius Sag. 2: 168 (1840). Ofodrade trätankar. TT 1895, K. s. 9.
2) till fodra, v.2 2, om klädespersedel o. d.: icke försedd med foder. En wlffskindzkiortill ofodratt. SkeppstågR 1546. Sömnadsb. 383 (1915).
Spoiler title
Spoiler content