SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OFREDIG l. OFRIDIG, adj.; adv. -T.
Ordformer
(offred- 1622. ofred- c. 16121757. ofrid- (-ii-, -ij-) c. 16001700)
Etymologi
[y. fsv. ofredoger (HSH 16: 27); jfr mnl. onvredich, nl. onvredig, ävensom ä. t. unfriedigkeit; till FREDIG l. OFRED. — Jfr OFRETT]
(†)
1) om person (äv. om land o. d.): icke fredlig l. fridsam; orolig, ofridsam, våldsam, stridslysten, krigisk; äv. om dylik persons leverne; jfr FREDIG 1. Visb. 1: 140 (c. 1612). Landet, som tilförenne war ofridigt och vproriskt. Schroderus Liv. 829 (1626). Swedberg SabbRo 481 (1710; om leverne). Somliga menniskior äro ofrediga, at man ei får någon frid för them. Dens. SabbHelg. 161 (1734).
2) som utmärkes l. präglas av l. sammanhänger med oro o. osäkerhet l. krigiska förhållanden l. strider o. d.; orolig, osäker; särsk. om land l. område o. dyl. l. om tid; jfr FREDIG 2. L. Paulinus Gothus MonPac. 165 (1628). Walkonunge Rijken (äro) oftast ofridige. Bureus KonStyr. C 2 a (1634). Krijg, och ofredige Tijder. Stiernhielm Parn. Inl. (1651, 1668). Ryssar .., hwilke .. hölle wägarna ofredige til Nougården. Widekindi KrijgH 578 (1671).
3) om person: som icke lämnas i fred, vars fred l. lugn störes, som utsättes l. utsatts för antastande l. angrepp l. överfall o. d.; äv.: fredlös; äv. i uttr. l. vara ofredig för ngn, särsk.: vara förföljd l. betraktas ss. fredlös av ngn; äv. i uttr. leva ofredig, särsk.: leva under krigiska förhållanden; jfr FREDIG 3. UpplDomb. 7: 95 (1557: gåå off[r]edigh fför ho[n]om). The Osterbåtneske äro ofriidige giorde .. bådhe i huus och land sit, genom wåld, råån och rapperij. UrkFinlÖ I. 1: 50 (c. 1600). Komo ther til H. K. M. någre duglighe Swenske Hoffmän, .. som för Konung Christiern ofredighe wore. Tegel G1 1: 18 (1622). Thet förrädare Partij, som än tå offredige wanckade och widh Skogen ginge. Därs. 2: 186. The haatfulle Phariseer hafwa .. länt Diefwulen sina röst til itt blåsehorn emoot Herren Christum, ther medh the honom ofredigan lyste. JPGothus PEriksson A 4 b (1639). En biltuger (banlyster, ofridigh). Schroderus Comenius 672 (1639). Wij .., som i lång thid ofredige lefwat hafwa. RARP V. 2: 218 (1655). Peringskiöld Hkr. 1: 465 (1697).
4) [jfr OFRED 8] om samvete: som icke har frid. Ther then onde Anden är hoos menniskione, ther kommer han åstadh .. alla odygder, medh ett ondt och ofridigt samwete. Rudbeckius KonReg. 394 (1619).
Avledn. (†): OFREDIGA, v. anträffat bl. i p. pf. ofredigat. till 3: ofreda (se d. o. 2). (Han hade) [be]swärat (sig), at han är ofredigat .. (med) nattsång. ConsAcAboP 5: 209 (1681).
OFREDIGHET, f. (ofrijd-) till 2; i uttr. utbjuda ofredighet, störa (ngns) fred l. ro, ofreda. UrkFinlÖ I. 1: 50 (c. 1600).
Spoiler title
Spoiler content