OR ω4r, sbst.3, n. (Möller(1790) osv.) l. r. l. m. (Murberg FörslSAOB Bih.(1791) osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en.
Etymologi
[sv. dial. or, n. (Ihre DialLex.(1766)), ol, m. (best. oln, uttalat med kakuminalt n), od, n.; möjl. sammanhörande med nor. dial. od, n., raseri(anfall), våldsamt oväder, ode, m., brunst, havets upprördhet, oda, f., raseri(anfall), våldsamt oväder, brunst, spermer m. m., möjl. till samma stam som föreligger i OD, adj.; jfr Dahlstedt SvVilhMål. 1: 59 ff. (1950)]
(i vissa trakter av Norrl., bygdemålsfärgat) koll., om fjäll (jämte rom o. mjölke) som strömming (l. annan mindre fisk) släpper ifrån sig (vid lektiden); numera ofta allmännare, om fjäll (jämte rom o. mjölke) från strömming (l. annan mindre fisk). Man märker äfven då (dvs. vid strömmingens ankomst) en tämmelig hop af fjäll upkomma, det fiskare kalla or. VetAH 1748, s. 119. Nær fisken var upptagen, blef mycken or qvar i tunnan. Murberg FörslSAOB Bih.(1791).
Avledn.: ORA, v. [sv. dial. ora; jfr sv. dial. ola, fjälla fisk] (i vissa trakter av Norrl., bygdemålsfärgat) om strömming (l. annan mindre fisk): släppa ”or” ifrån sig (så att vattnet blir grumligt l. vitaktigt). VetAH 1748, s. 114.Murberg FörslSAOB Bih.(1791).
