SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
ORANG, m. l. r.; best. -en. Anm. Ordet förekommer i best. anv. utan slutartikel hos Florman Anat. 1: 275 (1823).
Ordformer
(orang 18321895. ourang 1823)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. orang; förkortning av ORANGUTANG]
(†) orangutang. Florman Anat. 1: 275 (1823). Ymer 1895, s. 27.
Ssg (†): ORANG-APA, f. l. r. orangutang. 1Brehm 1: 10 (1874).
Spoiler title
Spoiler content