SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OREDA ω3~re2da, v. -ade (Schroderus Pac. 149 (1616) osv.) ((†) pr. sg. -er Weste (1807); pr. sg. pass. -es Juslenius 390 (1745); ipf. -dde Weste (1807); p. pf. oredd Grubb 338 (1665), SthmStadsord. 2: 63 (1690); sup. -tt Lind (1749: oredt), Weste (1807)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under wirrung)); -ARE (enst., Linc. (1640; under turbator)).
Etymologi
[till OREDA, sbst.]
bringa (ngt) i oreda l. oordning.
a) motsv. OREDA, r. l. f. 1 a; äv.: trassla till. Linc. (1640; under exturbo). SthmStadsord. 2: 63 (1690). Hvilken har oredt garnhärfvan? Lind (1749). Hennes hår oredades av blåsten. Rootzén Sthmsungd. 158 (1928).
b) motsv. OREDA, sbst. 1 c; äv.: förvirra; stundom övergående i bet.: störa, oroa; numera bl. i rent bildl. anv. av a. Rättferdigheetennes Ordningar .. confunderas och oreedas. Schroderus Pac. 149 (1616). Ingen tingh oreedar och bekymbrar hierta, .. såsom letteligen troo alt thet man hörer. Bullernæsius Lögn. 247 (1619). (Uppfostraren) känner af instinkt, att en tvångshandling griper in på ett blindt och oredande sätt i själens ömtåliga väfnader. Larsson Stud. 107 (1899). särsk. (†) med avs. på person: störa, oroa. Hindra eller oreda Hr Oselium uti sin undfångne beställning. VDAkt. 1711, nr 311.
Spoiler title
Spoiler content