publicerad: 1951
O- ssgr (forts.):
OSKYLLA, se urskulda. —
OSKYLLD l. OSKYLLAD, p. adj. (†) som icke beskylles l. beskyllts för ngt; fri från beskyllningar; äv. i uttr. fri och oskyllad för eftertal, fri från beskyllningar o. klander l. förevitelser. SkrGbgJub. 6: 94 (1588: för altt effthertall). Den som oskylld börjar försvara sig, gör sig ofta misstänkt. Murberg FörslSAOB (1791). —
OSKYMD, p. adj. icke skymd; särsk. dels (om ngt som belyses): som icke hindras från att få ljus, fritt åtkomlig för ljus(et), dels (om ljuskälla): vars ljus icke hindras att utstråla (i ngn viss riktning); äv.: fritt tillgänglig för blicken, öppen; äv. oeg. l. bildl., stundom: klar l. ofördunklad. Genom trädens borttagande är byggningen nu oskymd. Murberg FörslSAOB (1791). Saturnus .. tindrar / .. fri och oskymd. Wulff Dante 27 (1897). Efter 60 år står detta besök oskymt för minnet. Lewenhaupt Sjuttiot. 138 (1937). Den väldiga, oskymda utsikten. TurÅ 1942, s. 354. —
OSKYMFAD, p. adj. (numera bl. tillf.) icke skymfad; okränkt; fri från skymf. Bliberg Acerra 209 (1737). Wägner Norrt. 47 (1908). —
OSKÅDAD, p. adj. [fsv. oskodhadher] osedd; äv.: som icke betraktats l. besetts, obesedd; numera nästan bl. (vard., skämts., mera tillf.) i sådana uttr. som (hittills) oskådad elegans l. fräckhet o. d., (hittills) osedd (ny o. oerhörd) elegans osv. Lucidor (SVS) 207 (1672). —
OSKÅLLAD, p. adj. icke skållad. Juslenius 28 (1745). Et Grishufvud helt rått och oskålladt. Posten 1769, s. 436. Oskållad sötmandel. Wirgin FinBakv. 84 (1922). —
OSKÅRAD, p. adj.
2) [sv. dial. oskårad] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som man icke skurit ngt av; äv. allmännare: orörd l. oanvänd; äv. om kvinna: intakt. Mor Sigga medförde oskårade spingstickor (till lyktan) i sin kjortellomma. Moberg Rid 299 (1941). Wägner Vind. 224 (1947; om kvinna). —
Spoiler title
Spoiler content