PAMPA pam4pa, r.; best. -an (Ymer 1897, s. 209, osv.); pl. obest. o. best. -as (Azara SAmer. 77 (1816) osv.).
Etymologi
[av span.-amerik. pampa, pl. pampas; ytterst av peruanskt bamba, stäpp]
geogr. om förh. i (södra o. mellersta) Sydamerika: stor o. gräsrik slätt, stäpp; ofta i pl.; i sht ss. sammanfattande namn på ett stort (numera delvis odlat) slättområde i Argentina. Azara SAmer. 77 (1816). Skoglös pampa. Skottsberg Båtf. 191(1909). Urskogar omväxlande med pampas. Nordenskiöld ForsknSydamer. 2(1915). Pampan har förvandlats till .. (bl. a.) farmer. Kranck SlocknEldL 19(1930). Boskapshjordarna ute på pampas. SvD(A) 1932, nr 100, s. 22.
Ssgr: PAMPAS-, förr ngn gg äv. PAMPA-FORMATION(EN). (-pa- 1882. -pas- 1914 osv.) geol. på däggdjursfossil rik löss- o. leravlagring på Argentinas slättland. Kruhs Jordkl. 2: 534(1882). —
-GRÄS. bot. o. trädg. det ss. prydnadsväxt odlade, i Sydamerika inhemska gräset Cortaderia selloana (Schult.) A. et G. HbTrädg. 6: 108(1876). —
-INDIAN. etnogr. mansperson tillhörande ngt av de numera (med undantag av patagonierna) utrotade indianfolken på Argentinas pampas; i pl. äv. utan avs. på kön. Bergström Rougemont 745(1846). —
-KATT. zool. det i södra Sydamerika inhemska kattdjuret Felis pajeros Lin. 1Brehm 1: 121(1874). —
-STRUTS. zool. den på stäpper i Sydamerika förekommande strutsen Rhea rotschildi Brab. et Chubb. Smitt Brehm Fogl. 536(1884).
