publicerad: 1952
PAMPUSCH pampuʃ4, förr äv. (i bet. 1) PAPUTSCH, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pa- 1826. pam- 1736 osv. -posier, pl. 1799. -poucher, pl. 1736—1793. -pucher, pl. 1774—1843. -pusch 1795 osv. -putscher (-pud-), pl. 1826)
Etymologi
ofta i pl.
1) (†) turkisk toffel, babusch; äv. om ett slags lätta kvinnoskor (använda inomhus l., på sommaren, utomhus). 2 af våra patres (kastade) pampoucherna af sig och satte sig .. på turkiska. Tersmeden Mem. 2: 171 (1736). (Spinnerskan, som avvikit, var iklädd) hvita Bomulls-strumpor och Pampoucher. DA 1793, nr 187, s. 4. MagKonst 1843, s. 190. Björkman (1889). jfr GotlOrdb. 703 (1942).
2) (numera icke i fackspr.) helt l. delvis av gummi förfärdigad yttersko som går över vristen, bottin, snowboot; i sht om dambottin med pälsbräm. Tholander Ordl. (c. 1875; möjl. till 1). Björkman (1889). En dam i persiankappa och höga, pälsfodrade pampuscher. Siwertz Varuh. 342 (1926).
Spoiler title
Spoiler content