PARADIGM par1adig4m, n. (Meurman(1847) osv.) ((†) r. l. f. l. m. SvTyHlex.(1851), GbgMP 1919, nr 7, s. 3); best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er; äv. (numera bl. ngn gg) PARADIGMA par1adig4ma, n.; best. -at; pl. -er. Anm. Stundom användes den gr.-lat. pl.-formen paradigmata, t. ex. Broocman TyUnd. 1: 113(1807), Rydberg Vap. 23(1891).
Ordformer
(-digm 1829 osv. -digma 1786—1898. -digmer, pl. 1759 osv.)
Etymologi
[jfr t. paradigma, eng. paradigm, fr. paradigme; av lat. paradigma, av gr. παράδειγμα, mönster, exempel, till παραδεικνύναι, framvisa l. ställa bredvid, av παρα- (se PARA-) o. δεικνύναι, förevisa (jfr DEIKTISK)]
1) språkv. schema upptagande samtliga till ett ord hörande böjningsformer (använt ss. mönster för böjningen av en grupp ord), böjningsmönster. Sahlstedt CritSaml. 309(1759). De voro .. under halvhögt mumlande .. djupt inne i latinska paradigm. Swensson Willén 55(1937). — jfr SUBSTANTIV-,VERB-,VERBAL-PARADIGM.
2) (i sht i vetenskapligt fackspr.) exempel som står ss. mönster för ett antal företeelser, mönster; schema; (typiskt) exempel. Petersson FysUnders. 206(1908). Sistnämnda (skrift) .. kan betecknas som .. ett paradigm på hans författarskap. KyrkohÅ 1918, s. 129. Den sociala revolutionen utvecklar sig efter sin gamla klassiska paradigm; sedan den lagliga ordningen satts ur spelet .., slitas (osv.). GbgMP 1919, nr 7, s. 3.
Avledn.: PARADIGMATISERA, v. [jfr t. paradigmatisieren, eng. paradigmatize, gr. παραδειγματίζειν, exemplifiera] (†) till 1: uppställa paradigm gällande för (en grupp ord). SvLittFT 1837, sp. 646. Ekbohrn(1904).
