PARI pari4, sbst.1, l. PARÉ pare4, sbst.; pl. -er.
Ordformer
(paré 1906. pari 1760—1914)
Etymologi
[jfr d. paré, äv. pari, t. paré, pari; av fr. pari, vbalsbst. till parier (se PARERA, v.3); formen paré torde i t. bero på (etymologiskt felaktig) uppsnyggning (möjl. med anslutning till fr. parié, p. pf. av parier, slå vad; se PARERA, v.3), i dan. o. sv. (i den mån formen icke är lånad från t.) äv. på invärkan från PARERA, v.3]
(numera knappast br.; jfr dock slutet) vadhållning; vad; särsk. i fråga om spel l. tävlan: vad(hållning) om vem som kommer att vinna; stundom övergående i bet.: insats (i spel). At Hon ock vinner på Parier. Dalin Vitt. 6: 212(1760). Ett parti whist med dubbla parier är det enda, som roar mig. Blanche 1846—1946 26(1847). Lindqvist Stud. 38(1906). 2NF(1914). — särsk. [jfr liknande anv. i dan. o. t.] (numera bl. ngn gg vard.) i uttr. paré att (osv.), förr äv. pari på det!, jag slår vad (att osv.) resp. jag slår vad (om att det är så som jag säger)! Pari på det! Björkman(1889).
