SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARTA, v. -ade.
Etymologi
[fsv. parta; jfr d. parte, isl. parta, mlt. parten, ävensom eng. part, fr. partir, lat. partire, partiri; till PART]
(†) dela o. d.; jfr FÖR-PARTA.
1) = PARTERA 1 a α. Om the willia parta migh i stycken, så skall iagh alldrigh säya (osv.). VDAkt. 1651, nr 210. Därs. 1660, nr 128. jfr SÖNDER-PARTA.
2) = PARTERA 2; särsk. i uttr. parta och skifta, byta och parta (jfr BYTA 1) o. d. For:ne godz som the .. strax partedhe och skiffte thet sin emellom. G1R 4: 194 (1527). (En som är starkare än djävulen har kommit) then ther .. skiffter, byter och partar thet han (dvs. djävulen) röffuat haffuer. OPetri 2Post. 60 b (1530). SUFinlH 1: 375 (1602).
3) i uttr. parta ngt med ngn, dela ngt med ngn. (Officerarna o. underofficerarna ha) icke magt at parta i år hö och säd med Bonden .. utan de uppbära Räntan. LMil. 1: 45 (1680).
4) i uttr. dela och parta sina råd med ngn, giva ngn råd l. rådslå med ngn l. dyl.; jfr DELA, v.1 10 a β. G1R 9: 173 (1534).
Spoiler title
Spoiler content