PASE pa3se2, sbst.2, m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. pase, enfaldig människa m. m. (Hall.), vårdslös, likgiltig o. oordentlig mansperson (Smål.); jfr sv. dial. (Hall., Smål. m. fl.) pasa, röra sig med svårighet, gå sakta, d. dial. (Bornholm) pasa, driva, icke uträtta ngt m. m., ävensom sv. dial. pjasa, arbeta långsamt, pjas, stackare, nyisl. pjasi, slö karl m. m. — Jfr PASK, PASKER, PASKIG, PJASIG]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) person som det icke är ngt bevänt med, strunt, tok. Du är en pase! .. Du kan hvarken bli riktigt god eller riktigt ond. Bondeson Glimm. 22 (1892).
SAOB
