publicerad: 1952
PASSIV pas4iv, äv. 4~1, stundom 32 l. 3~2, l. (i bet. 3, 4) 04 (passi´v Weste; -i´v Dalin), adj. -are (i bet. 3). adv. -T.
Ordformer
(pas- 1755. pass- 1751 osv.)
Etymologi
[jfr t. passiv, eng. passive, fr. passif; av lat. passivus, till pati, lida (se PASSION). — Jfr PASSIV, sbst., PASSIVA, PASSIVITET]
1) (†) som är föremål för en viss värkan l. mottager l. har förmågan att mottaga visst intryck o. d. (I begrepp o. känsla) yttrar sig i allmänhet det aktiva och det passiva af menskliga förmögenheterna. Geijer I. 5: 234 (1820). Cavallin (1876). Ekbohrn (1904).
2) språkv. om verb(form): som står i passiv (se PASSIV, sbst.); om particip: som användes att bilda passiv verbform (omskrivning); om sats: vars predikat står i passiv; motsatt: aktiv (se AKTIV, adj. 1 a). Borelius Sacy 7 (1806). Av verbens aktiva former, utom participet, bildas motsvarande passiva former genom tillägg av -s. Sundén SvSprSmndr. 120 (1916). — jfr MEDIO-PASSIV.
3) som låter ngt ske (med sig l. med ngt annat) utan att aktivt ingripa i skeendet, som på ett l. annat sätt deltager l. är inblandad i ngt (t. ex. ss. åskådare l. sympatisör) utan att vara aktivt värksam l. göra ngn självständig insats o. d., icke aktiv; ofta liktydigt med: ovärksam. Förhålla sig passiv(t) vid ngt. Vara en passiv åskådare till ngt. Passivt motstånd, se MOTSTÅND 1. 2RARP 18: 387 (1751). Turkarnas ytterligare framträngande mot väster och norr gjorde .. situationen alltför allvarlig, för att man skulle kunna förhålla sig som passiva åskådare. KyrkohÅ 1933, s. 25. — särsk.
a) i fråga om en allmän benägenhet att förhålla sig passiv, ofta övergående i bet.: oföretagsam, initiativlös, viljelös, loj, likgiltig, vegetativ. Porthan BrCalonius 450 (1797). Pappa Thorsköld var en ganska passiv natur, han roade sig aldrig sjelf. Wetterbergh SamhKärna 1: 73 (1857). Han var till sin natur passiv och försynt. SvFolket 11: 409 (1940).
b) (numera mindre br.) övergående i bet.: neutral. Rademine Knigge 2: 168 (1804). Jag ämnar förhålla mig alldeles passiv i Trollhättefrågan, ty hvad rör mig Trollhättan? Palmær Eldbr. 100 (1839). Auerbach (1913).
c) [jfr eng. passive obedience, fr. obéissance passive] (†) i uttr. passiv lydnad, blind lydnad. Geijer I. 1: 121 (1818). Cavallin (1876).
d) (numera föga br.) med mer l. mindre markerad bibet. av: negativ. Kellgren (SVS) 4: 191 (1781). Den blott passiva dygden at tiga. Boman Cato 7 (1802). I den passiva och negativa oskuldens ställe skall genom frihet sättas dygd. Boëthius Sedel. 99 (1807).
4) (i fackspr.) i speciell anv. av 3, i ett stort antal fackliga termer, i regel motsvarande (till bet. motsatta) termer med liknande anv. av aktiv. Den passiva och den aktiva fantasien. Schéele Själsl. 260 (1895). Efter arten av den färgförnimmelse, som de olika färgtonerna frambringa, delar man .. färgerna i varma eller aktiva färger och kalla eller receptiva (passiva) färger. Sonesson HbTrädg. 861 (1926). (I schack) skiljer man mellan aktiv låsning, där den låsande pjäsen själv spelar till sin verkningslinje, och passiv låsning. Törngren Schackpr. 30 (1928). Stoppningsrätt, rätt, som i vissa fall tillkommer en säljare, att hindra godsets utgivande till köparen (egentlig el. passiv stoppningsrätt). SvBanklex. 522 (1942). (†) Med Activ förmögenhet förstår man den egendom som gifver afkastning; med Passiv förmögenhet den som fordrar tillskott, eller åtminstone ej gifver ränta på köpesumman. JernkA 1835, s. 149. — särsk.
a) (sjukgymn.) passiv (kropps)rörelse, om kroppsrörelse åstadkommen med främmande hjälp (i allm. gm ingripande av annan person). KonvLex. 1866. BonnierKL (1926).
b) (mil.) passivt försvar, motsatt: aktivt försvar (se AKTIV, adj. 1 b). Ståhlsverd 2 (1755). Nordensvan Mainfältt. 167 (1894).
c) passiv medlem, medlem (i en sammanslutning) som icke aktivt deltager i sammanslutningens värksamhet; ofta liktydigt med: understödjande (bl. betalande) medlem. AllmIdrKlubbTio-årsber. 89 (1901). SFS 1931, s. 411.
d) (handel.) passiv bolagsman, delägare, intressent, kompanjon, om delägare i ett bolag l. företag, som icke deltager i bolagets resp. företagets skötsel (o. som saknar rösträtt vid bolagsstämma), ”sleeping partner”; jfr KOMMANDIT-DELÄGARE, KOMMANDITÄR. NF (1888). SvBanklex. 400 (1942).
e) [efter fr. citoyen passif] (polit.; numera bl. om utländska förh.) passiv medborgare, medborgare som icke betalar (tillräckligt stor) skatt o. därför saknar rösträtt. Geijer I. 4: 180 (1822). Almquist VärldH 7: 50 (1928).
f) (handel.) passiv handel o. d., utlandshandel förmedlad av utländska köpmän o. utländska fartyg. Palmblad LbGeogr. 145 (1840). Ända till 1770 hade trädlasthandeln mestadels varit passif. Dens. Norige 155 (1846). ”Aktiv” och ”passiv” seglation. Ahnlund GA 227 (1932).
g) (handel.) passiv handelsbalans o. d., då ett lands utförsel understiger införseln; passiv betalningsbalans, då ett lands fordringar på utlandet understiga utlandsskulderna. Lindfors (1824). Leander TidnHand. 118 (1926).
h) med. om sjukdom: som uppkommer ss. en följd av allmän svaghet l. förslappning av ngt organ; särsk. i uttr. passiv hyperemi. Collin Ordl. (1847). Vennerholm o. Svensson 387 (1892).
i) kem. ovärksam i kemiskt avseende, inaktiv; särsk. i fråga om vissa metallers motståndskraft mot invärkan av syror o. alkalier. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 110. 2NF 21: 195 (1914).
j) bankv. om (gren av) bankrörelse: som berör l. ombesörjer in- o. upplåning, inlånings-. EkonS 1: 302 (1893).
k) ekon., jur. i fråga om ekonomiska förhållanden o. d., betecknande att ngt åvilar ngn ss. en förpliktelse l. utgör ngns skuld. Åtagande af passiva obligationer. Schrevelius CivR 3: 369 (1849). Bolagets aktiva och passiva förmögenhet. Fliesberg Handel. 106 (1891). Passiv rättskapacitet. Björling CivR 25 (1911). särsk. (†) i uttr. passiv skuld l. skuldfordring, skuld; jfr AKTIV, adj. 1 e. Nordberg C12 2: 107 (1740). ÖoL (1852).
Avledn.: PASSIVERA, v., -ing. [jfr t. passivieren]
1) (tillf.) till 3: komma aktiviteten hos (ngt) att upphöra, göra passiv. Nyblæus Forskn. III. 2: 294 (1890).
2) kem. till 4 i: göra (metall) motståndskraftig mot invärkan av syror l. alkalier. Rig 1929, s. 85. —
PASSIVISM104, r. l. m. (i sht i fackspr.) till 3: allmän inställning (i ett l. annat avseende) l. livsinställning som utmärkes av passivitet. 3NF 1: 370 (1923). Vacklan mellan skeptisk passivism och aktivistisk viljemystik (hos Renan). 3SAH LIV. 2: 93 (1943). jfr Beckman SprL 165 (1918). —
PASSIVIST104, m.||ig. (i sht i fackspr.) till 3: anhängare av passivism(en). SvD(A) 1924, nr 145, s. 6. jfr Beckman SprL 165 (1918). —
PASSIVITET, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content