[av fr. pathétique, av senlat. patheticus, av gr. παϑητικός, till παϑητός, lidande, utsatt för lidanden l. lidelser, till stammen i πάϑος (se PATOS) o. πάσχω, erfar, lider]
(†) patetisk. Thorild 4: 219(1782). Små pathetika taflor af verlden. Dens. (SVS) 3: 57(1791). jfr (ss. adv., i lat. form): Han hade aldrig större ro, än .. (att) visa .. (allmogen Ornässtugan), hvilket Han giorde så pathetice, at tårarne dervid stego honom i ögonen. NoraskogArk. 6: 36(1768).
