PEDEUTIK pe1dävti4k l. ped1-, l. -ev- l. -ä͡ɯ-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(ped- 1904—1914. pæd- 1852)
Etymologi
[jfr t. pädeutik, eng. pædeutic(s); av gr. παιδευτική (näml. τέχνη, konst), uppfostran, eg. fem. sg. av παιδευτικός, som rör uppfostran, ytterst till παιδεύω, uppfostrar, undervisar (se PEDAGOG)]
(i fackspr., numera föga br.) (läran om) uppfostran (o. undervisning), särsk. etisk l. moralisk uppfostran; konsten att meddela (dylik) uppfostran; jfr PEDAGOGIK.Professoren i praktisk theologi föreläser liturgik, homiletik och pædeutik. SPF 1852, s. 373.2NF 21: 304(1914).
