PERMER pær4mer l. pär4-, sbst.2 pl., l. PERMIER pær4mier osv., sbst. pl.
Ordformer
(-mer 1873 osv. -mier 1813 osv.)
Etymologi
[jfr t. permier, ävensom fin. permalainen, ry. permjaki, permer, samt PERM, sbst.2, o. PERMISK]
(i fackspr.) namn på en finsk-ugrisk folkstam i nordöstra Ryssland; särsk. dels om de syrjäner som bo inom Kamas flodsystem (äv., i sht förr, räknade som en särskild huvudgren vid sidan av votjaker o. syrjäner), dels om de folk som tala permiska språk. Iduna 4: 107(1813). Man anser sig ha återfunnit namnen Bjarmaland och bjarmer .. hos en liten finsk folkstam, permer, vid Kama. 3NF 3: 396(1924). Till den europosibirida gruppen höra syrjäner, wodjaker, permier, woguler, ostjaker och keto. Backman MännRas. 119(1935). SvUppslB 27: 146(1936; vid Kamas bifloder). OrtnSUppsÅ 1936, s. 42.
