PERMISSIV pær1misi4v l. pär1-, äv. 40~1 l. 30~2, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-misiv 1893. -missiv 1829 osv.)
Etymologi
[jfr t. permissive, adv., eng. permissive, ä. fr. permissif (f. -ive); till stammen i PERMISSION]
(i fackspr.; numera föga br.) som innebär ett medgivande. Pettersson HebrGr. 109(1829). Rättslagen är .. för individen en permissiv lag, som .. tillåter allt, som den icke förbjuder. 2NF 24: 75(1916).
