SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PINGSTDAG piŋ3st~da2g, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; se för övrigt DAG.
Ordformer
(piens- 1524—1596. pientz- 1527. pindz- 1555—1615. pingelss- 1646. pingers- c. 1585. pinges- 1526—1862. pingest- 1559—1842. pingesta- 1596. pingeste- 1612—1644. pingez- 1619—20. pingidz- 1540. pingil- 1539. pingils- 1539. pingis- (-ss-) 1525—1569. pings- (-z-) 1528—1671. pingst- c. 1635 osv. pingsta- 1687—1740. pingste- 1754—1843. pingx- (-nghx-) 1524—1542. pingz- 1542—1678. pins- 1521—c. 1657. pinst- 1639—c. 1657. pinz- 1521—1534)
Etymologi
[fsv. pingizdagher; jfr dan. o. nor. pinsedag, isl. píkisdagr, pikkisdagr, t. pfingsttag; av PINGST o. DAG; ssgn, som i sv. uppträder tidigare än det enkla ordet pingst, är möjl. här primär i förh. till d. o.]
1) benämning på den söndag som infaller sju veckor efter påsk o. som utgör den första helgdagen i pingsten; numera i sht i sg. best.; förr ofta i sg. i obest. form i best. anv. (liksom vid egennamn); äv. använt ss. tidsadverbial i sg. best. (förr äv. obest.) utan föregående prep. På (i sht förr äv. om) pingstdagen (förr äv. pingstdag). (Den) första pingstdagen, den pingstdag sju veckor efter Kristi död o. uppståndelse, då den helige Ande utgöts över apostlarna. Apg. 2: 1 (NT 1526). Peder Arfuedson seges hafua såldt öll om Pingelssdag och Pingelssmåndag. VRP 1646, s. 139. Pingesdagen prädika i Domkyrkan: Ottesången, Collega Netsch; Högmässan, Biskopen Doctor Wingård. GT 1788, nr 54, s. 3. Den första pingstdagen. Moberg Utvandr. 272 (1949).
2) dag under pingsten. Han hade tänkt resa bort en av pingstdagarna. Dalin (1855). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] i pl., sammanfattande, om pingsten; numera bl. (mera tillf.) i best. form, förr äv. i obest. form (liksom vid egennamn). SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Thet möte som beramet var vid pingxdaga. G1R 1: 230 (1524). Fjorton dagar effter pingesdagarne. RP 7: 55 (1637). I pingstdagarne. Atterbom Minn. 615 (1819). särsk. [jfr motsv. uttr. i fsv.] (†) i uttr. annan, tredje, fjärde dag (l. hopskrivet till annandag osv.) pingstdaga, annandag pingst osv.; jfr b, 3. Annan Dagh Pingxdagha. G1R 2: 141 (1525). Fierdedagh pings dagha. OPetri Tb. 229 (1528). Svart G1 30 (1561).
b) (†) i uttr. första, annan pingstdag o. d., pingstdagen resp. annandag pingst; jfr a slutet o. 3. 2. Pingesdag. Herlicius Alm. 1638, s. 12. Första Pinges-Dag. Lybecker 95 (c. 1715).
3) (†) i uttr. första, annan l. andra, tredje, fjärde, femte dag (l. hopskrivet till annandag osv.) pingstdag, pingstdagen resp. annandag pingst, tredje osv. dagen i veckan efter pingstdagen; jfr 2 a slutet, b, 4. (De) skole wies om fierde dagh pingestadagh. ÄARäfst 76 (1596). Första dag pingesdag. AOxenstierna 2: 50 (1612). ConsAcAboP 3: 512 (1671).
4) (†) i sg. obest., om l. med tanke på hela pingsten; jfr 3. Nästkommendes pingesdag anno 69. 2SthmTb. 4: 447 (1568); jfr 1. Sam[m]e dagh bleff tilsagtt .., att huar skall biggia sina ödeiorder och tomther eller giäla (dvs. gärda) them jn till pinssdagh. SkrGbgJub. 6: 3 (1586); jfr 1. Pinstdagh (kommer) widh pasz twå månar effter Påsken. Schroderus Comenius 779 (1639; t. texten: Pfingsten). Florinus Voc. 10 (1695).
Ssgr (i allm. till 2 a, 4): A (†): PINGSTDAG-AFTON, se D. —
-DAG, se B. —
-HELG, -HÖGTID, -TID, -VECKA(N), se D.
B (†): PINGSTDAGA-AFTON, se D. —
-DAG. (-dag- 1538. -daga- 1530—1612. -dage- 1563) [fsv. pingizdagha dagher] pingstdag(en); anträffat bl. i sg. obest. OPetri 2Post. 103 b (1530). Tegel E14 252 (1612). —
-HELG, -HÖGTID, -NATT, -TID, -VECKA(N), se D.
C (†): PINGSTDAGE-AFTON, se D. —
-DAG, se B. —
-HELG, -NATT, -TID, -VECKA(N), se D.
D: PINGSTDAGS-AFTON. (-dag- 1642—1710. -daga- 1525—1612. -dage- 1545—1577. -dags- 1625 osv.)
1) till 1: pingstdagens afton.
2) [fsv. pingizdagha aptan] (†) till 2 a, 4: pingstafton. G1R 2: 136 (1525). Horn Lefv. 110 (c. 1657). Strinnholm Vas. 2: 132 (1820; om förh. 1522). —
-HELG l. -HELGD. (-dag- 1542. -daga- c. 1600—1635. -dage- 1550—1636. -dags- 1551—1673) [fsv. pingizdagha hälghþ] (†) pingsthelg, pingst. HdlKamArk. 1542, Sala Gruva I. Rig 1934, s. 202 (1673). —
-HÖGTID. (-dag- 1592—1702. -daga- 1635. -dags- c. 1609—c. 1635) [fsv. pingizdagha höghtidh] (†) pingsthögtid(en), pingst. HovförtärSthm 1592 B. s. 163. KKD 3: 129 (1702). —
(1) -MORGON. pingstdagens morgon. Bååth Allf. 51 (1884). —
-NATT. (-daga- c. 1606. -dage- 1521. -dags- 1600—1635) [fsv. pingizdagha nat] (†) om natten mellan pingstafton o. pingstdagen; jfr pingst-natt. SthmSkotteb. 3: 195 (1521). Lagförsl. 414 (c. 1606). Schroderus Os. 2: 154 (1635). —
-TID. (-dag- 1539—1587. -daga- 1533—c. 1645. -dage- 1524—1559. -dags- 1533—1674) [fsv. pingizdagha tidh, pingizdags tidh] (†) pingsttid, pingst. OPetri Tb. 31 (1524). Widh Pingesdagha tijdh. Dens. Kr. 323 (c. 1540). BoupptSthm 1674, s. 884 a. —
-VECKA(N). (-dag- 1556—1634. -daga- 1539—1541. -dage- 1563. -dags- 1639) [fsv. pingizdagha vika (RegEcclAb. 424 (1447))] (†) pingstvecka(n). VaruhusR 1539, s. 24 a. HovförtärSthm 1639 A, s. 265. —
-VÄDER. särsk. (†) = pingst-väder 2. PJAngermannus Vthl. 7 (1623).
Spoiler title
Spoiler content