SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIR pi4r, r. l. m.; best. -en; pl. -ar l. -er32, stundom 40 (Östergren (1935)).
Ordformer
(pier 1852 (: pierhufvudet)—1897. pir 1885 osv.)
Etymologi
[jfr nor. pir, t. o. holl. pier; av eng. pier, underlag (för brospann) m. m., hamnarm, av meng. per, pere (jfr mlat. pera); av ovisst urspr.]
1) (i sht i fackspr.) hamnarm. Schulthess (1885). Fallström VDikt. 1: 129 (1893, 1899). (Ångaren) Canton .. lägger sig vid piren för att lossa. Nyblom Österut 23 (1908). En av långa pirer innesluten hamn. SvD(A) 1930, nr 102, s. 3. jfr DOCK-, HAMN-, STEN-PIR. särsk. (tillf.) oeg., om ett slags dammbyggnad som likt en hamnarm skjuter ut ett stycke i en flod. TT 1902, V. s. 62.
2) (numera föga br.) byggn. om vissa konstruktioner (av sten o. d.) vilka tjäna ss. underlag för byggnadsvärk; särsk. dels om underlag l. pall för brospann, dels om ett slags solid grundmur för större hus o. d. TT 1893, Byggn. s. 15. De fyra piererna, som uppbära domen. Därs. 1897, Allm. s. 17. Kungsholmsbron ombyggdes år 1868 till svängbro med pier och landfästen af nedkranade pålar. Sthm 2: 313 (1897).
Ssgr (till 1; i fackspr.): PIR-ARM, r. l. m. pir. Konow (1887). —
-HUVUD. utvidgning ytterst på en pir. SvT 1852, nr 149, s. 2. Barthel Sill 18 (1929).
Spoiler title
Spoiler content