[av mlt. plotze; jfr ä. t. blotz(e), plotz(e); sannol. till det verb som föreligger i holl. plotsen, plaska, slå, stöta, t. blotzen, plotzen, stöta, slå, hugga, till samma rot som föreligger i t. plötzlich (se PLÖTSLIG)]
(†) kort svärd (l. kniv) med bred klinga. Skråordn. 325(1546). (Per Andersson åtalades) för hann hygh Per Staffuess[o]nns drenngh j huffuudhith medh ehnn plottz. SkrGbgJub. 6: 110(1589). Därs. 406(1597).
SAOB
