SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLUMPIG plum3pig2, adj. -are.
Ordformer
(-ig 1786 osv. -og 1668)
Etymologi
[jfr mlt. plumpich, t. plumpig; till PLUMP, sbst.1, l. PLUMP, adj.]
1) (†) klumpig, oformlig o. d.; jfr PLUMP, sbst.1. 1, PLUMP, adj. 1. SvKulturb. 11—12: 181 (cit. fr. 1668). Skrifva plumpiga bokstäfver. Weste (1807); jfr 2. Dalin (1855).
2) (numera bl. tillf.) om skrivpapper, skrift o. d.: nedsölad av plumpar, nedplumpad, nedbläckad; förr äv.: suddig l. illa skriven o. d.; jfr 1 samt PLUMP, sbst.1 2. Plumpig och suddig skrift. Björkegren 2114 (1786). Jag kastar dessa rader, sent om qvällen, på papperet .. och jag sänder dem slarfviga och plumpiga som de äro. Geijer I. 8: 551 (1843). Östergren (1935).
Spoiler title
Spoiler content