SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLYMÅ plymå4, r. l. m.; best. -n, i sht förr äv. -en; pl. -er.
Ordformer
(plumeau 1881. plymå 1896 osv.)
Etymologi
[jfr t. plumeau; av fr. plumeau, till plume (se PLYM)]
1) (†) fjäderviska. Hallstén o. Lilius (1896).
2) kudde l. dyna stoppad med dun o. d.; numera bl. om en lös sitt- l. ryggkudde (eg. stoppad med dun, ofta med stoppning av annat slag l. med mekanisk fjädring) i en sittmöbel, som ingår ss. en del av möbelns sits l. rygg; äv. om en klädd madrass som utgör överdelen av en dyschatell. Ofvanpå täcket lägges endast en prydlig plumeau. Freja 1881, s. 49. Fåtöljer .. m(ed) plymå. SvD(A) 1929, nr 184, s. 13 (i annons).
Spoiler title
Spoiler content