POLACK, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. polack, t. polack; av ett med fpreuss. po-laikt, bli kvar, lit. pãlaikas, rest, lett. palieks, rest, sammanhörande fpreuss. ord med bet. ’rest'; ytterst till det slav. prefixet po- (urbesläktat med AV) o. den rot som föreligger i de under LÅN nämnda orden; jfr HPedersen i ANF 24: 301 f.]
(†) återstoden i ett nästan urdrucket glas; äv. om dryck bestående av en blandning av mjöd o. brännvin; äv. om (mindre) sup (som togs efter helan, halvan o. ”gyntern”). Bellman 1: 240 (1792); jfr JGCarlén (1861) hos Bellman SSkr. 2: 363. Hela listan af Halfvor, Gynthrar, Polackar, Perlor och femton droppar. Wetterstedt Mut. 74 (1832). Strömborg Runebg 3: 106 (1889; i skildring av förh. 1831).
