publicerad: 1953
POLISONG pω1lisoŋ4 l. pωl1- l. pol1- (påliså´nng'r, pl. Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet förekommer tidigast i den fr. pl.-formen polissons. Schöldström KonstnAnda 35 (i handl. fr. 1799). Stenhammar LivgrReg. 28 (i handl. fr. 1802).
Ordformer
(poli- 1820 osv. polli- 1847. pul- 1912. -son (-ss-) 1820—1871. -song (-sång) 1833 osv.)
1) (i allm. ett par centimeter bred, tämligen kortklippt) skäggväxt gående från hårfästet framför örat o. sträckande sig ett (längre l. kortare) stycke nedåt längs kindens bakre del, i allm. med en vågrät avgränsning nedåt; särsk. i pl., om dylik skäggväxt på bägge kinderna; förr vanl. om dylik skäggväxt av större utbredning o. med längre o. buskigare hår, stundom sammanvuxen med hakskägg l. mustasch(er); kindskägg. Den vänstra polisongen var något längre än den högra. Han hade nackbena och polisonger. Han bar .. omanerligt stora polisoner. SC 1: 488 (1820). Herr Struve drog ut den högra polissongen. Strindberg RödaR 7 (1879). Polisongerna slokade som vingarna på en råka i regn. Nilsson HistFärs 65 (1940).
2) zool. om tät hår- l. fjäderbeklädnad på djurs kinder. Nilsson Fauna 1: 124 (1847; på lo). Polisongerna (på panterlon) äro svartaktiga. 2NF 16: 1127 (1912).
-PRYDD, p. adj. —
-SNIBB. (tillf.) spets nedtill på polisong. Värden stoppade ena polisongsnibben i mungipan (vid ett rörande tal). Strindberg Giftas 1: 151 (1884).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content