POLL pol4, sbst.1, förr äv. PULL, sbst.1, r. l. m.; best. -en; förr äv. PULLER, n.
Ordformer
(poll (påll) 1896 osv. pull 1723—1849. puller 1845—1847)
Etymologi
[sv. dial. poll, pull, m., takstänger på l. under näver l. halm, översta delen av en väderkvarn, hattkulle; jfr d. dial. (Jyll.) poldtræ, ”poll”; jfr äv. d. pold, liten höjd, stack, puld, hattkulle, mlt. pol(le), spets, huvud, trädtopp, lt. pull, poll(e), spets, trädkrona, huvud, tuva m. m., fris. o. holl. pol, topp m. m., eng. poll, huvud, hattkulle m. m. (meng. polle); möjl. till en germ. rot betecknande ngt uppsvällt l. dyl. o. besläktat med BULLA, sbst.1]
(om ålderdomliga förh., i sht i sydvästra Sv.) på hus med halmtak, koll.: störar lagda parvis i kors över takåsen o. avsedda att fasthålla halmen (på takåsen); förr äv. om liknande stänger under taktäckning av halm, näver l. torv, ”takved”; förr möjl. äv. med ngt avvikande anv. VDAkt. 1723, Syneprot. Taket bättras .. med 1. tiog halm och 2ne tiog Pull. Därs. 1747, Syneprot. Spannemålsbod .. under torftak .. i godt stånd sedan .. nytt puller blifvit pålagdt. Därs. 1845, nr 311. Landsm. XI. 9: 24 (1896). 4GbgVSH V—VI. 4: 56 (1903).
Ssg: POLL-STÅNG. (om ålderdomliga förh., i sht i sydvästra Sv.) på halmtak: stång som når (nästan) ned till takskägget. Fatab. 1906, s. 43.
Avledn.: PULLRAD, p. adj. (†) belagd med ”poll”; anträffat bl. i ssgn ny-pullrad. VDAkt. 1846, nr 531.
