POROSITET pω1rωsite4t l. pωr1- l. på1r- l. por1-, l. -os-, l. 01—, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2; numera föga br.) -er (TT 1880, s. 42,Löwegren Hippokr. 2: 352(1910)); förr äv. POROSITÉ l. PORÖSITÉ, r. l. f.
Ordformer
(poreusité 1728—1792. porosité 1799. porositet c. 1790 osv.)
Etymologi
[jfr t. porosität, eng. porosity, fr. porosité; av mlat. porositas (gen. -ātis), till ett (icke anträffat) lat. porosus, porös (motsv. it. o. span. poroso; se PORÖS), till lat. porus (se POR)]
1) egenskapen l. förhållandet att vara porös, poröshet. Alla Metallers poreusité. Triewald Förel. 1: 42(1728, 1735). (Smördegs-)bakelsens porositet. Almström KemTekn. 2: 413(1845). Sjöskum .. är ett poröst mineral, som .. på grund av sin porositet användes som kontaktmassa vid katalytiska gasreaktioner. Starck Kemi 143(1931).
2) (numera föga br.) konkretare, om de porer l. mellanrum mellan partiklarna i ett ämne som göra ämnet poröst. TT 1880, s. 42. På grund af sitt ytterst finfördelade (molekulära) tillstånd i lösningen kan kolloiden intränga äfven i minsta porositet (i murbruket). 2NF 22: 636(1915). jfr (†): Roten har inga andra synbara öppningar, än porositet. Berzelius Kemi 4: 60(1827).
