[liksom d., t. o. eng. pose av fr. pose, vbalsbst. till poser (se POSERA)]
1) (uttrycksfull l. estetiskt värkningsfull) ställning l. hållning l. attityd som intas av ngn, särsk. för porträttering l. fotografering l. på scen o. d.; äv. bildl. Strindberg Hafsb. 235(1890). NDA 1915, nr 240, s. 7 (bildl.).Erfarna modeller, som göra sina poser nästan automatiskt! Engström Nak. 278(1934). I stora toaletter som kräver pose för att komma till sin rätt, verkar svenskan ej sällan uppklädd, utklädd. GHT 1947, nr 230, s. 12.
2) med nedsättande innebörd, om utstuderad l. teatralisk l. affekterad l. onaturlig ställning l. hållning l. attityd; äv. abstraktare l. bildl.: effektsökeri, tillgjordhet, affektation; äv.: onatur, later. Ahrenberg Öst. 31(1890). (Skådespelerskans) framställning är sällsynt fri från all ”pose” och teatersjablon. NF 20: 605(1897). Hans överlägsenhet (var) inte bara pose. Siwertz Sel. 2: 10(1920). 3SAH LV. 1: 61(1944). jfr SKALDE-POSE.
Ssg (2): POSE-ÄLSKANDE, p. adj. (tillf.) om person: som älskar att posera. Segerstedt Spalt. 170(1933).
