SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRALLA, v. -ade.
Etymologi
[av t. prallen. — Jfr PRILLA, v.2]
(†) om våg: slå l. studsa (mot klippa l. strand). En vacker Sjö krusade sina böljor och prallade mot klippan. Linnerhielm 1Br. 1: 27 (1787, 1797). Tranér Anakr. 213 (1830, 1833).
Ssgr: PRALL-DRILL, se d. o. —
-SLAG. [av t. prallschlag] (†) kraftigt slag mot ngt, kraftig stöt, studs. Ett prall- eller skrällslag. Täubel Boktr. 2: 62 (1823).
Spoiler title
Spoiler content