PRETIOSITET pret1siωs1ite4t l. pres1- l. pre1-, l. -ω1- l. -os1-, l. PRECIOSITET pres1iωs1ite4t osv., r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. a) -er.
Ordformer
(precios- 1908 osv. pretios- 1838 osv.)
Etymologi
[jfr t. preziosität, eng. preciosity, fr. préciosité; av lat. pretiositas, till pretiosus, dyrbar (se PRETIOSA)]
(i fackspr., i sht litt.-hist. o. stilist.) motsv. PRETIÖS I 2:egenskapen att vara pretiös, tillgjordhet, förkonstling; särsk. om förkärlek för omskrivningar. Geijer I. 8: 185(1838). Hans (dvs. en viss essäists) .. lilla böjelse för pretiositet i uttryckssätten. DN(A) 1932, nr 296, s. 6.— särsk. konkretare.
a) pretiöst uttryck. Preciositeter som (orden) marmorbröst, alabasterhänder. Belfrage StilSt. 25(1920).
b) litt.-hist. motsv. PRETIÖS I 2slutet, om den pretiösa riktningen i 1600-talets franska umgängesliv o. litteratur; äv. om likartade företeelser hos andra folk o. vid andra tider. Lamm Dalin 392(1908). Varje period har sin pretiositet. SvLittH 2: 494(1919). Alving SvLittH 1: 117(1929).
