SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROMPTITUD, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(prompt- 16771904. promt- 16791868. -ud 16921904. -ude 16771837)
Etymologi
[jfr t. o. eng. promptitude; av fr. promptitude, till prompt (se PROMPT)]
(†) egenskapen l. förhållandet att vara prompt, skyndsamhet, snabbhet; punktlighet; äv. med bibet. av l. närmande sig bet.: korrekthet, riktighet, precision, beredvillighet. Baazius Posse 90 (1677). Den flit och underdånige Zele (dvs. nit), som I .. därwid .. wist hafwe til at befordra Wår tjenst, .. jämväl ock den promptitude, som de därtil betygat hafwe. LMil. 1: 358 (1684). NoraskogArk. 6: 29 (1768). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content