SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUCK puk4, sbst.3, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. puck, av ovisst urspr.]
sport. trissa av massivt, vulkaniserat gummi, använd (liksom boll vid bandyspel) vid ishockeyspel. IdrBl. 1920, s. 198. (Målvakten) lyckades .. snappa åt sig pucken. SvD(A) 1929, nr 65, s. 14.
Avledn. (sport.): PUCKA, v.2 (vard.) slå en puck med en ishockeyklubba; äv. allmännare: spela ishockey. Tegnér Paris 117 (1924). GbgP 1948, nr 271, s. 5.
PUCKARE, m. (vard.) ishockeyspelare. DN(B) 1952, nr 53, s. 8.
Ssg: puckar(e)-lag, n. (vard.) ishockeylag. DN(A) 1948, nr 37, s. 18.
Spoiler title
Spoiler content