SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUFFERT puf4ert, sbst.2, r. l. m. ((†) n. LivrustkAkt.); best. -en; pl. -ar (HH 20: 262 (c. 1640) osv.) ((†) = (LivrustkAkt.); -er HH 20: 349 (c. 1640), Blanche Våln. 707 (1847)); förr äv. PUFFER?, sbst., anträffat bl. i pl. pufrar (BoupptSthm 15/6 1668).
Ordformer
(boffertar, pl. 1681. pofert 1609. poffell- 1679 (: Poffellbyssa). poffert 16091799. poffort 1671. pouffert 16821799. puffart c. 1640. puffert c. 1640 osv. puffurt 1677. pufrar, pl. 1668. puphert 1668)
Etymologi
[jfr d. puffert (i ä. d. äv. buffert), holl. poffer, av mlt. puffer(t), t. puffer(t), till puffen, knalla (se PUFFA). Med avs. på det slutande -ert jfr DAGGERT, sbst.1 — Jfr BUFFERT]
(i sht förr) liten pistol med relativt liten kaliber o. med en l. flera räfflade l. oräfflade pipor, terzerol. LivrustkAkt. 1: 284 (1609). En salva aff pistolar och puffartar. HH 20: 262 (c. 1640). En Sexdubbel puffert. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 96. Nilsson Bombi 256 (1932). jfr (†): Markall .. stack i sitt bälte några puffertar, laddade med några liberala idéer. MarkallN 1: 4 (1820). — jfr RES-PUFFERT.
Ssgr: PUFFERT-BÖSSA. (†) puffert. Gewär. 1 Wäria 2 st. Musqveter 1 Poffellbyssa. BoupptSthm 1679, s. 1533 a.
-HANE. jfr hane, sbst.1 6. Ahlman Hav 86 (1916).
-KULA, r. l. f. jfr kula, sbst.3 2. Almqvist TreFr. 2: 52 (1842).
Spoiler title
Spoiler content