PUFFERT, sbst.3, r. l. m.; pl. -ar. Anm. I EP 1792, nr 64, s. 3, användes pl.-formen puffers.
Etymologi
[jfr holl. poffer, remsa l. garnering på kvinnomössa, till poffen, blåsa upp (se PUFFA IV)]
(†) mil. ett slags på uniformer i äldre tid använd (uppstoppad) epålett (se d. o. 1). Jackan (på Värmlands fältjägares uniform) skulle .. vara försedd med 2 1/2 tum långa samt väl uppstoppade s. k. puffertar eller tungor på axlarna. Kindberg VärmlFältjäg. 1: 45(1918; efter handl. fr. 1794).
SAOB
