SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUNDA pun3da2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(pund- 1621 osv. punn- 1749 (i bet. II 2))
Etymologi
[sv. dial. punda, punna, utväga (ngt) pundtals, under lek l. på lek slå (ngn på baken l. i ryggen); jfr mlt. punden, väga; avledn. av PUND]
I. (†) motsv. PUND I 1 b.
1) väga upp l. fördela (hö) i mängder om ett lispund. Nordforss (1805). Lindfors (1824). 2,000 knippor pundadt Hö. SD 1894, nr 218, s. 7.
2) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om i lispund räknad järnmängd som ett hyttelag skulle uppbära av en inbrukare för varje iburen kolsättning utöver hans andel i hyttan. JernkA 1852, s. 146.
II. motsv. PUND III.
1) (numera bl. i vissa trakter, vard.) avbasa (ngn), ge (ngn) stryk, klå l. slå (ngn); i 1621 års krigsartiklar använt om ett straff som var föreskrivet för vissa förseelser; jfr PUND III 1. (Krigsman som i tjänsten missbrukar Guds namn) gifwe derföre effter som han är til vhti fattiges bössan, eller pundes i Regementets åsyn då Chorum är hållet. Krijgsart. 1621, § 4. Då (dvs. om du förrådde oss) skulle vi punda dig. Ridderstad Samv. 1: 4 (1851). Dä va fan hva Vesterviks-Ludde ser ut i synen, har han fått pundning? Strix 1897, nr 23, s. 5. Koch Arb. 219 (1912). särsk. (förr) om straff för vilket jägare utsattes, om han gjort sig skyldig till ngt fel: slå (ngn) på baken med hagelpung l. dyl. Bergström Bild. 1: 171 (1882). Anm. till 1. I de fall där den felande enligt 1621 års krigsartiklar skulle ”pundas” föreskriva 1683 års krigsartiklar ett annat straff bestående i att han skulle bära musköter l. karbiner (l. harnesk). Vissa ä. lexikografer (t. ex. Möller (1790, 1807) o. Lindfors (1824)) ha uppfattat detta senare straff som identiskt med det förra o. definiera verbet punda i överensstämmelse därmed.
2) (i sht förr, vard.) (i sht till straff) fatta (ngn) i armar o. ben, lyfta honom i mer l. mindre vågrätt läge o. stöta honom ett antal ggr med bakdelen mot marken (en sten) l. i golvet; jfr stöta peppar (se PEPPAR 2 b β); äv.: kasta (ngn) upp o. ned på ett täcke o. dyl. l. kasta (ngn) upp i luften o. låta honom handlöst falla ned; jfr PUND III 2. Lind 1: 1238 (1749). Fallén Biogr. 12 (c. 1820; från Karlstad). (Tortyr medelst) pundning i trägolvet och annat liknande. NärSuttoBänk 11 (1941; från Linköping).
Spoiler title
Spoiler content