SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PYNT pyn4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (VetAH 1796, s. 3, osv.) ((†) -er Montan Segl. 57 (1787)).
Ordformer
(pint 1789. pynt 1787 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. pynt, punt, pønt, punkt, d. pynt, spets, udde; av mlt. l. t. pünt(e), motsv. holl. punt, eng. point; av ffr. puinte, av mlat. puncta, spets, bärgig udde, av senlat. puncta, lat. punctum, stick, styng (jfr POÄNG, PUNKT)]
1) (i fackspr.) ända l. spets på ett avlångt l. spetsigt föremål; förr äv.: spetsigt föremål. Hvit och gul grof sand med små glänsande pynter af nålar. Montan Segl. 57 (1787). Cirkelbesticket bör bestå af en cirkel eller passare med hvassa pyntar. LfF 1852, s. 78. TSjöv. 1891, s. 304. — särsk.
a) sjöt. om den gripande spetsen på ett ankarfly. Rinman (1789). Wrangel SvFlBok 206 (1898). jfr ANKAR-, FLY-PYNT.
b) sjöt. om spetsen på en (block)hake. Ekelöf Skeppsm. 60 (1881). Musa en hake är att binda ett garn om dess nacke och pynt, så att den ej kan hugga ur sig. VFl. 1930, s. 138.
c) sjöt. på tåg: spetsigt utlöpande ända; äv. om vävlik klädsel på en tågända. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Smith (1917). jfr HUND-PYNT.
2) (i sht sjöt., numera mindre br.) (smal o.) spetsig udde som skjuter ut i vattnet; äv. i inskränktare anv., om yttersta spetsen av dylik udde; äv. allmännare, om utskjutande landparti l. utskjutande del av en pir o. d. Montan Segl. 14 (1787). Falsterbo Fyr .. vid pynten af den mycket låga Falsterbo Udde. Klint KustÖstersjön 3 (1815). På den yttersta pynten af Borgholms hamnpir. Gellerstedt Hult 27 (1906). SvFl. 1940, s. 72. — jfr BÄRGS-PYNT.
3) (numera föga br.) om översta delen l. spetsen av ngt, i sht om översta l. högsta partiet av ett bärg, topp. Carlén Ensl. 2: 267 (1846). Högsta pynten af Laxfjället. TurÅ 1894, s. 33. — jfr BÄRGS-PYNT.
Ssg (1): PYNT-NAVARE. sjöt. navare med trekantig spets l. pynt. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).
Avledn.: PYNTA, v.1, -ning. [jfr d. pynte, t. pünten, eng. point] sjöt. till 1 c: förse (tågvärk) med en pynt. Serenius Hhhh 2 a (1757). På örlogsfartyg pyntas i allmänhet sladdarne af allt stående och löpande gods. Frick o. Trolle 53 (1872). Pyntat tåg. Ramsten o. Stenfelt (1917). särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret: pynt (se pynt, sbst.1 1 c). Frick o. Trolle 53 (1872). —
PYNTIG, adj. [jfr holl. puntig, eng. pointy] (†) om havsbotten; full av spetsiga stenar; jfr pynt, sbst.1 1. (Bottnen) är ojämn och Pyntig. Montan Segl. 81 (1787).
Spoiler title
Spoiler content