PYTAGORÉ pyt1agore4 l. py1-, l. pyta1- l. pytag1-, l. -ωr-, m.||ig.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. pyth-, -rée)
Etymologi
[jfr t. pythagoreer, eng. Pythagorean, fr. pythagoricien; till lat. pythagoreus, adj., av gr. Πυϑαγόρειος, adj., till mansnamnet PYTAGORAS]
filos. anhängare av den grekiske filosofen Pytagoras från Samos (på 500-talet f. Kr.) o. dennes filosofiska system; lärjunge till Pytagoras; jfr PYTAGOREISM.ConvLex. 3: 373(1824). Pythagoréernas tallära. Montelin VLittH 1: 150(1930).
