publicerad: 1955
PÄSA pä3sa2, v. -er, -te, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(päs- 1812—1949. päss- 1767 (: Pässesvamp))
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) flåsa l. pusta l. stöna l. vara andfådd o. d. (på grund av ansträngning l. fetma l. övermättnad o. d.). En gammal utkörd Quickdrags Häst, som .. med sina vanmägtiga Päsningar, söker muntra de yngre. VexiöBl. 1812, nr 4, s. 3 (i bild). (Den döende) endast päste och kiftade. Wägner ÅsaH 306 (1918). Jag äter mej .. så mätt att jag går och päser efteråt. Moberg Utvandr. 346 (1949).
Ssg (†): PÄSE-SVAMP. [sv. dial. (Smål.) päsesvamp] svamp av släktet Bovista Pers., röksvamp; jfr bofis. Emot näsblod brukas ock at blöda på Pässesvamp eller den rykande Svampen, som kallas Käringfiss. Osbeck Lah. 363 (i handl. fr. 1767).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content