publicerad: 1955
PÖS pø4s, sbst.1, stundom äv. (i bet. 3) PJÖS pjø4s, sbst.2, n. (SvLitTidskr. 1865, s. 16 (: pösen, pl. best.), osv.) ((†) r. l. m. VeckoskrFrunt. 1824, s. 416 (: pösar, pl.), Berndtson (1880)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (SvLitTidskr. 1865 osv.) ((†) -er MagKonst 1842, s. 112, Debay ModVexl. 16 (1859); ss. r. l. m. -ar VeckoskrFrunt. 1824, s. 416, Carlström Spinnm. 62 (1832)). Anm. Hos JGCarlén (1861) i Bellman SSkr. 1: 181 förekommer en pl. pösor.
Ordformer
(pjös 1909. pös 1824 osv.)
Etymologi
[samhörigt med sv. dial. pös, testikelpung, nor. pus, pysa, blåsa m. m., shetl. pus, pos, bylte, isl. púss, pung, fris. puske, blemma, mlt. pust, blemma, bolster, samt med PÅSE, sbst., o. PÖSA; med avs. på bet. 3 jfr sv. dial. (Skåne) pöse, n., dynepjös, n., överdrag av tyg till en sängdyna, d. (dial.) pus, gammal dyna, trasa, sammantovad hårtuss m. m., pøs, dåligt dynvar m. m., pjus, tunn dyna, dåligt dynvar m. m.; i bet. (1 o.) 2 kan ordet vara bildat i senare tid direkt till PÖSA (möjl. gm inflytande av t. pausch, bausch, pös). — Jfr PÖS, sbst.2, PÖSA]
1) [möjl. (delvis) bildl. anv. av 2] (numera föga br.) utbuktning l. blåsliknande ansvällning (hos ett tunt o. mjukt föremål, t. ex. ett stycke skinn l. en tarm). Sedan .. utsträckes lädret, att inga pösar må uppstå. Carlström Spinnm. 62 (1832). De tre groftarmsbanden — med mellanliggande tvärrynkiga utbuktningar eller pös. VerdS 116: 21 (1903).
2) i sht kulturhist. påsig utbuktning anbragt l. arrangerad på ett klädesplagg o. d., t. ex. på en uppslitsad ärm; puff. VeckoskrFrunt. 1824, s. 416. De efter ett barockt mode formade pösen och puffarne på drägten. SvLitTidskr. 1865, s. 16. Klockan .. satt undanstucken i klänningslifvets pös. Öberg Makt. 2: 10 (1906). Tyget var hopsnörpt i pös vid axlarna och uppristat här och var, så att det ljusare undertyget svällde fram. Heidenstam Svensk. 1: 311 (1908). Pös på kjolen, alldeles som i slutet av förra århundradet. Hök MajGrann. 186 (1929). Kulturen 1939, s. 100 (om förh. på 1500-talet). jfr: (Sv.) pös .. (ofvan kjolkant) (t.) Pauschbesatz. Klint 972 (1906). — jfr SIDEN-, TAFT-, TYLL-PÖS m. fl. — särsk. (mera tillf.) oeg. l. bildl. Luggen burrade sitt pös kring rosorna i hyn. MalmöT 1898, nr 653, s. 2. Alm BlVap. 20 (1932; om viss ornering på dolkslida).
3) (om folkliga, i sht ålderdomliga förh. i Skåne) bänkdyna, (gammalt, slitet) dynvar. De väggfasta bänkarne (i skånska bondstugor) .. försågos med rikt ornerade täcken, pös och hyenden. Karlin Konstsl. 6 (1886). Rosenius Himmelstr. 105 (1900, 1903). SvKulturb. 9—10: 299 (1931). — jfr BÄNKA-P(J)ÖS.
Ssgr: (2) PÖS-GARNERING. (†) garnering i form av pös. DA 1825, nr 81, s. 4. SthmModeJ 1848, s. 40. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content