SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RACKLA rak3la2, v.4 -ade.
Etymologi
[rommani o. slang rakla, rakra, samhörigt med zigenarspr. rakkerāva (Tyskl.), rakkava (Finl.), v(r)akerava (Grekl.), vak(h)erel (Ung.), rakir (Pol.), roker (Engl.), prata]
(med prägel av slangspr.) prata, säga; tala (rommani). Koch GudVV 2: 162 (1916). Carlsson 4711 82 (1921). (Han) dricker öl och racklar romani. Ferlin DöddansV 42 (1930).
Spoiler title
Spoiler content