RADIÄR rad1iä4r l. ra1-, l. -æ4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. radiær, t. radiär; av fr. radiaire, till lat. radius, stråle (se RADIE)]
(i fackspr.) radiell (se RADIAL 3). De radiära trådarna i korsspindelns nät. UVTF 34: 29 (1886). (Man ser) hur skifteslinjerna (i byn) radiärt stråla ut från tomtområdet som ekrarna från ett nav. Ymer 1940, s. 133. — särsk. zool. o. bot. som uppvisar l. har en likartad byggnad i alla riktningar; flersymmetrisk. De klotformiga äggen, och sådana som ega en förkortad längdaxel äro .. (hos insekterna) fullkomligt radiärt byggda. Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 3. BotN 1919, s. 27.
Ssgr (i fackspr.): RADIÄR-GÅENDE, p. adj. som går i radiell riktning. LbKir. 2: 116 (1922). —
-STRÅLIG. försedd med linjer o. d. som utstråla ss. radier från en viss punkt. VerdS 88—89: 7 (1900).
SAOB
