RAFE ra4fe l. 32, r.; best. (tillf.) -en.
Etymologi
[jfr t. r(h)aphe, eng. raphe, fr. raphé; av gr. ῥαφή, söm, sammanhörande med ῥάπτω, syr ihop, sannol. rotbesläktat med ῥαπίς, spö, o. med ORV. — Jfr RAFID]
eg.: söm.
1) anat. om en söm påminnande bildning som uppkommit gm sammanväxning av två organiska vävnader (t. ex. hudveck). Löwegren Oftalm. 362 (1923).
2) bot. på fröskal: upphöjd linje l. långsträckt teckning som sammanbinder navlen med basen av fröets kärna o. som uppkommit gm frösträngens partiella sammanväxning med fröskalet; äv. om längsgående mittfåra i skalet hos vissa kiselalger. Agardh Bot. 1: 167 (1830). 2NF (1915). VäxtL 5: 157 (1940; hos kiselalger).
SAOB
