publicerad: 1956
RAFFINÖR raf1inö4r l. -œ4r, om person m., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. rafin-. -eur 1646—1872. -ör 1855 osv.)
Etymologi
2) tekn. om apparat o. d.
a) (numera föga br.) motsv. RAFFINERA 1 a: apparat vari raffinadsocker framställes ur råsocker gm indunstning under vakuum, vakuumindunstare. SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1952; angivet ss. äldre benämning).
b) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. fr.] motsv. RAFFINERA 1 b γ; vid pappersmassefabrik: kvarnliknande apparat för finmalning av de grövre delarna av slipmassa; äv. om anordning för malning av ångkokad träflis vid framställning av wallboard; äv. om apparat för sönderdelning av pappersmassa vid papperstillvärkning (använd ss. komplement till holländare), jordankvarn, centrifugalholländare. TT 1871, s. 60. Därs. 1894, M. s. 18 (om jordankvarn). Raffinören består av en fast och en rörlig kvarnsten av lava eller sandsten. SvTeknUppslB 2: 620 (1939). 2SvUppslB (1952).
3) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) motsv. RAFFINERA 2 a (slutet), = HÅR-KLYVARE. Andersson (1845). Ekbohrn (1868).
Ssgr (till 2 b; tekn.): RAFFINÖR-MASSA, r. l. f. grov slipmassa som avsilats o. därefter finmalts i raffinör. 2SvUppslB 22: 385 (1952). —
-STEN. kvarnsten till l. i raffinör. ErfarenhetsrönPappersm. 5 (1872). VaruhbTulltaxa 1: 362 (1931).
Spoiler title
Spoiler content