RALLENTANDO ral1entan4dω l. -do, n.; best. -ot; pl. (tillf.) -os (Wennerberg).
Ordformer
(förr äv. ralen-)
Etymologi
[av it. rallentando, eg. gerundium av rallentare, sakta av]
mus. småningom skeende retardering av tempo; parti i musik- l. sångstycke som utföres med småningom retarderat tempo; ofta förkortat rall. Wennerberg Bref 2: 27(1851). Hellerström Liturg. 333(1932). — särsk. bildl. Wilhelm SvLand 387(1947). — Anm. Ordet, som äv. användes ss. adv. med bet.: med retardering av tempot, är tidigast anträffat hos Envallsson(1802), där ordklassen är oviss.
